Hej :)

 

 

 

I tisdags var jag ju som sagt i skellefteå och sprang broarna runt. 

Ganska fort försvann den stora klunga som sprang en bit framför mig. Så det var bara en äldre man som sprang framför mig (som jag såg, de andra var ju som sagt långt framför) Han sprang lite långsammare än vad jag ville springa men jag insåg att om jag sprang om honom skulle jag inte ha någon aning om hur jag skulle springa. Så jag fortsatte springa bakom honom ca de två första kilometrarna. men sen sprang jag förbi honom för han började bara springa saktare och saktare. Ganska snart insåg jag att jag inte riktigt viste var jag skulle svänga av. När jag sprugit en bit så jag tycket att det nog bara borde vara kvar ca 1 km (av 5) kom jag in lite mer centralt i skellefteå . Det var massor med affärer och fullt med folk (som schoppade, inte sprang) Jag tänkte "hur kan man anordna en springtävling som går rakt genom centrum, alla som kommer i full fart skulle ju bara springa på alla som gick" Då inså jag att jag nog var på fel ställe. Men jag sprang en kort bit till för jag tänkte att jag var kanske på rätt väg ändå. När jag inte såg någon som sprang och inget mål så började jag fråga mig fram. Den första kvinnan jag frågade sa ungefär så här "Oj, ja då tror jag du är väldigt fel. Jag har aldrig sprungit broarna runt så jag är inte säker, men jag tror att du skulle ha varit där *pekar* borta någon stans. Men alla i hela skellefteå vet utom jag så du kan nog fråga vem som helst."Jag tackade bytte gata och fortsatte springa. Efter en stund frågade jag en äldre man som sa "Du skulle nog ha varit på vägen där nere *pekar*" Sen pekade han och beskrev hur jag skulle springa. Jag sprang den sista biten till mål och blev mer och mer irriterad på att dom inte kunde sätta upp skyltar.

 

men jag kom slutligen i mål. Tredje sist och hade nästan sprungit en kilometer längre än alla andra. Men det var tur!!

För hade jag inte sprungit lite långsammare än vad jag ville bakom mannen och om jag inte sprungit fel väg så hade jag inte kommit i mål som nummer 250 och då hade jag inte vunnit ett pris. (en superfin sportbag) :D

 

haha ja, så de kan gå.

 

Jag hoppas att jag inte överdrev så mycket :)

 

 

 

Kram Frida :)